Jag antar att ni blev ganska förvånade nu? Att jag skriver nåra rader! Ja, jag har ju inget annat för mig så... Fredrik jobbar första dagen efter semestern, eftermiddag dessutom... Men han slutar halv nio så snart är han hemma igen! Lovis sover sen en timme tillbaka, min snoriga lilla skrutta. Vi snorar ikapp hon och jag, fy tusan va trökigt det är!

Idag har vi varit och pratat med rektorn, eller vad man ska kalla han, för förskolan Lovis ska börja på. Den första september börjar inskolningen. Usch, det känns inge bra! Speciellt inte när jag just nu är arbetslös och gud vet hur länge jag kommer vara det! Vi kommer gå under här hemma om jag inte får ett jobb, men jag kan ju inte göra så mycket mer än att söka, söka, söka... Jaja, hur som, dagis var det ja! Ska jag gå här hemma och hon vara där, alldeles ensam utan mig.. Men jag tror nog Lovis kommer klara det där galant, det är bara jag som är lite fjantig. Hon är ju så framåt och inte ett dugg blyg för andra människor, så det kommer nog gå bra. Och så hoppas vi ju att jag får ett jobb och då är det ju bra att hon redan är inskolad och har sin plats.

Känns verkligen som att hösten är på ingång. Skönt tycker jag! Jag ser fram emot den här hösten med skräckblandad förtjusning. På ett sätt ska det bli skönt att komma ut i arbetslivet, få struktur, skaffa mig ett liv, få lite bättre ekonomi. Men det kan ju bli helt åt andra hållet med. Knapert så man knappt har mat på bordet, inget liv överhuvudtaget, ledsen och deppig och ensam utan min lilla solstråle här hemma på dagen... Jag hoppas på det bästa, på nåt vis brukar det alltid lösa sig, på nåt vis...

Då var midsommar över och vi har haft en riktigt trevlig en! I torsdags eftermiddag åkte vi till Arkösund till Petras familjs sommarstuga. Där firade vi med riktig midsommarmat som sill och potatis, sojaprinskorv till mig, jordgubbar och tårta. Vi lekte lekar, killarna mot tjejerna, och vi behöver inte gå in på vilka som vann. En mycket rolig dag! Jag hade till och med en blommig klänning dagen till ära.

Innan vi åkte hem idag så fyndade jag lite på en loppis. Fick med mig en lampa, några glasskålar och en burk med sytråd hem. Jag älskar loppis och jag har äntligen hittat fyndarn i mig, hoppas på många loppisar i sommar!

Liten busig Lovis i morse. Hur kan man inte bli pigg av denna fantastiska pingla?

Vilket skitväder vi har fått. Kan det inte vara lagomt? Antingen skitvarmt, eller så här regnigt, grått och kallt... Dagarna blir så långa när man måste spendera dom inomhus.

Lovis går mer och mer. Det är små, korta steg men hon tar sig framåt. Hon reser sig och står själv mest hela tiden och när hon får lust så tar hon några staplande steg. Hon blir så stor, Liten Lovis. Hon har kommit på hur hon tar sig upp i soffan också. Skjuter bara fram en liten korg till soffan och klättrar upp. Tokan. Det märks att hon börjar förstå mer, förstå hur saker ligger till och hur hon ska göra för att nå fram till det hon vill ha.

Ikväll ska vi ut och träffa folk. Jag känner mig rätt ensam här ute i Horndal så jag ser fram emot när jag får komma in till stan och göra nåt. Och ikväll som sagt ska vi träffa mina fina vänner. Det ska bli skoj!

Annars trivs jag väldigt bra med att vara hemma med Lovis och skulle nog kunna vara hemmafru jämt. Men samtidigt så ska det bli väldigt skönt att börja jobba, vart det nu blir, i höst. Ut och göra nån nytta, tjäna pengar så man kan göra roliga saker när man är ledig. Som mammaledig måste man ju verkligen leva sparsamt, man får ju inte jätte mycket pengar direkt. Jag var ut och jobbade en dag förra veckan och ska även jobba en vecka i sommar (på Lovis första födelsedag, gillas inte!) och herre vilken ångest jag hade dagen innan. Men kommer man väl dit så går det ju bra. Men va jobbigt det kommer bli när man får ett jobb och vet att jag måste dit varje dag. Är det det som livet går ut på liksom? Nä, fy. Jag ska njuta nu mina sista 3 månader hemma med Älskade Lovis.

Tänk att jag för ett år sedan hade en jättemage och bara väntade och väntade på min fina bäbis. Jag var ganska lugn inför förlossningen, det som oroade mig var om jag skulle få en ful bäbis (!). Men så fort hon kom ut och jag fick se henne så slutade jag oroa mig, hon var ju det finaste jag sett.

Min fina, fina Lovis, tänk att hon snart blir 1 år!

Vårat hus ser ut som ett riktigt ruckel. Och det är det väl också. Men vi jobbar på det och en dag ska det bli fint. Vi har stora planer!

Vi är inte riktigt överrens om vilken färg huset tillslut ska få, men det blir väl Fredriks förslag. Han ska väl få bestämma nånting stackarn. Jag skulle önska ett vitt hus med gröna knutar. Fredrik vill ha ett mörkgrått hus med vita knutar. Mja, det blir väl bra. Bara jag slipper den gula, flagnande färgen så är jag nöjd.

Det är ett stort ruckel, men det är vårat ruckel. Och en dag kommer det bli precis som vi vill och det kommer vara värt allt jobb och slit.

Vet nån varför texten bara löper på fast jag trycker enter och gör radbrytningar??

Det är frustrerande!

Och varför kan jag inte publicera inlägget på en gång? Jag måste liksom spara först och sen publicera..?

Jag blir så inspirerad av alla bloggar jag läser och jag tänker att jag också vill ha en sån där fin blogg som alla andra har. Nu har jag skapat mig en ny blogg och jag vill så gärna lova att jag ska hålla den uppdaterad med mycket kort och rolig (hmm, nåja) läsning. Jag har ju tammetusan inget för mig på dagarna, förutom att busa med Lovis då såklart, så ett inlägg lite då och då ska jag väl klara av.

Jag har hittat en alldeles ypperlig sida på internet där man kan redigera sina foton för dom blir ju så mycket finare när man fixar till dom lite. Jag gjorde min header där. Hmm, vet inte om jag blev riktigt nöjd, men den får va så länge iallfall. Jag blir så petig när jag väl sätter mig och gör såna saker. Iallafall så heter sidan Picnik och den hittar du här.

Jag ska redigera lite fler bilder och lära mig programmet lite bättre. Så ni får hålla till godo med bara text så länge. Vinkevink.